Att kvilta stora kviltar utan Rosa

Jag började med ett nytt överkast till oss redan i mars, men sedan blev det liggande.
Eftersom vår son ska bo i mitt syrum under sommaren, kom jag äntligen igång att göra det sista den här veckan.
Jag sydde ihop tre tyglängder och la det stycket med avigsidan upp, på vår stora matta i vardagsrummet. Fäste lite med tejp och nålar, för att det skulle ligga så slätt som möjligt. 

Ovanpå bakstycket placerade jag vadden. Jag valde polyestervadd för att det skulle bli lätt och fluffigt. Ull hade varit ännu bättre, men för gult för denna väldigt vita kvilt.

Här saknade jag min Long-Arm, Rosa! Jag skulle ha kviltat den på vanlig maskin ändå, eftersom jag skulle kvilta i diket, men jag hade kunnat tråckla på henne.

Nu fick jag istället använda ett av mina favoritverktyg: Tråckelpistolen.

Den skjuter små plastskott som håller ihop de olika lagren. Man behöver inte tänka på dem när man syr, men det blir mycket att plocka bort efteråt! 

Den här gången valde jag svarta skott, för att de skulle bli lättare att se när det var dags att ta bort dem.

Vi bar in två konferensbord från garaget och möblerade så här, så att kvilten inte skulle behöva ligga på golvet när man jobbar med den.  Det underlättar mycket, särskilt om man ska frihandskvilta, som jag ju inte skulle den här gången.

In action! Med "Sommar i P1" i lurarna går det som en dans!

Nåja, det här var väl inte det allra lättaste, många 90graders svängar och många stopp. Inget vidare flyt. Två dagar tog det. 

Men fint blev det! Nu ska jag "bara" klä om gaveln och sängsidorna, och helst tapetsera om också...


Tygerna är Treasures by Shabby Chic av Rachel Ashwell. Jag har nästan hela serien, så det kan nog bli både kuddar och annat också vad det lider!